en mjukis i varenda litet knäckebröd
har sovit så förbannat gott inatt. Gick och la mig innan tolv för en gångs skull och så gick jag precis upp. Det som slog mig när jag vaknade var just imagen hos mig samt mäniskor. Det är relativt tufft att leva i dagens samhälle det förstår jag, det tycker även jag.
Imagen hos mig och de flesta människor är ganska hård, kall, dryg och tillbaka dragen. Det är nog ett syndrom eller fenomen, men att släppa på sig själv gör Jag iaf bara när jag känner personen i fråga som jag umgås med. Varför vågar jag bara visa mig själv för folk jag känner? klart jag är mig själv med folk jag inte känner heller men på ett klart mycket mer restrektivt plan. Detta gör tillexempel att jag gärna sätter mig på tåget i en ledig tvåa om det finns istället för att sätta mig bredvid någon. Hittar gärna en allmän klocka at kolla på innan jag frågar någon om klockan. Kollar ner i backen när jag möter någon som jag "halft känner", detta är sjukligt pinsamt när jag tänker efter. Jag skäms ju definitivt inte för mig själv och det är ju det enda jag blottar i de vid dessa tillfällen. Tänk om tänk rätt.
Imagen hos mig och de flesta människor är ganska hård, kall, dryg och tillbaka dragen. Det är nog ett syndrom eller fenomen, men att släppa på sig själv gör Jag iaf bara när jag känner personen i fråga som jag umgås med. Varför vågar jag bara visa mig själv för folk jag känner? klart jag är mig själv med folk jag inte känner heller men på ett klart mycket mer restrektivt plan. Detta gör tillexempel att jag gärna sätter mig på tåget i en ledig tvåa om det finns istället för att sätta mig bredvid någon. Hittar gärna en allmän klocka at kolla på innan jag frågar någon om klockan. Kollar ner i backen när jag möter någon som jag "halft känner", detta är sjukligt pinsamt när jag tänker efter. Jag skäms ju definitivt inte för mig själv och det är ju det enda jag blottar i de vid dessa tillfällen. Tänk om tänk rätt.
