Människor, när vi vill ha närhet med människor av det motsatta könet är det avsevärt mycket lättare om vi har alkohol i kroppen. Då är de flesta av oss inte "oss själva" längre. Eller rättare sagt, med alkohol i kroppen blir vi "oss själva" så till att vi inte längre är "oss själva". men jag hoppar det så länge.

Dagen efter hjälper alkoholen inte lägre till på traven, utan vi är oss själva igen - förutom en huvudvärk, minnesförlust, ångest och självmordstankar, fast vem är inte lite glömsk? Därför är vårt beteende inte riktigt detsamma som kvällen innan när alkoholen pratade åt oss, varför det är då människor som aldrig varit med varandra förut, som vaknar upp bredvid varandra. Av denna anledning måste en del av kontaktprocessen i princip börja om, men paradoxalt nog är det lättare än om herren och damen inte alls träffats innan, vilket de på sätt och vis inte har, eller?

I alla fall är det paradoxalt att vi ofta måste bli "någon annan" för att få djupgående kontakt med en annan människa. Om en vi mot all förmodan skulle försöka få samma typ av kontaktprocess utan alkohol på en plats i samhället där kontakter med andra människor inte är accepterade, betraktas vi som sjuka och farliga. Exempel är om någon försöker sig på en så kallad "raggning" i kyrkan eller på biblioteket, då är det fara och färde för "offret", för så gör vi ju inte. Nej, fy skäms, det är bara på vissa utvalda platser samtidigt som man har förändrats av alkohol som det är till tillåtet och möjlig.