Jag behöver inte någon som visar vägen för jag tänker inte gå den.
Jag genar själv genom slyn, och kan hända vet Du rakare spår. Men någonstans mellan botten och skyn svänger livet uppoch ner och det är därför det är där som jag går. Det du ser nu är bara en halvfärdig del av en process. En ideologisk skönhet, som är under produktion. En attraktion med fason och ideal och karraktär.
