Nutidsperspektiv i känslor

Det första minnet eller ska man säga känsla som kommer upp i mitt huvud är

den här platsen med massor av folk, alltifrån ettåringar till pensionärer. Det småsnackas i

vänster öra och i det högra hör man ljuvlig musik från trogna Hammarbysupportrar vid Bajens

matcher. Man hälsar och snackar lite med dom man känner igen. Det är en riktigt härlig

känsla som går igenom i hela kroppen när man går på plattorna mellan Globen och Hovet. Det

har alltid känts som om man är på väg mot något stort när man går där mot den östra läktaren.

Efter nittio minuter plus lite övertid kan den plats som har varit gemytlig och

trevlig möta en på ett helt annat sätt. Så är det verkligen för mig i alla fall. Det beror på hur

det har gått i matchen. Vinner Hammarby känns de här plattorna som om de vore vägen mot

himmelriket. Man vandrar som på moln på väg hemåt med tre poäng i fickan. Det är inte

riktigt samma känsla när laget har förlorat förstås. Då fastnar blicken på det mörka grå nere

vid fötterna. Man följer strecken mellan plattorna och man tror inte det är sant. Det känns som

om gången är oändlig och bara inte vill ta slut och att känslan av tomhet inte vill försvinna.

Allt har plötsligt bara förändrats. Det är väldigt fascinerande hur stora, starka och helt

annorlunda känslor man kan ha om en enda plats i Stockholm.

Efter denna lilla matchkänslobeskrivning slår mig en annan tanke. Det beror

också på när man går i Globengången. När man liksom är mest där eller minst där. Det

påverkar ens känslor mycket även om man inte kan tro det. Jag har kommit fram till att jag

befinner mig på här väldigt mycket under vår- och sommardagar. För det är då det är mest

uteaktiviteter och också fotbollssäsong. Eftersom jag är Hammarbyare känns det lite som mitt

andra hem här. Under våren och sommaren är det egentligen väldigt lika känslor som

strömmar igenom mig. Det är många känslor som är positiva men jag blir inte blir så berörd

av dem eftersom det blivit en vana att de finns där. Men jag kan också glömma dem väldigt

fort tyvärr, för det är som om min hjärna har ställt in sig på att de kommer tillbaka.

Under andra halvåret däremot är det helt annorlunda. Jag kommer så väl ihåg

när jag kom till plattorna mellan Globen och Hovet för första gången. Det töade lite och det

var ett väldigt tunt lager snö över de grågula plattorna. Det var inte många människor som

hade trampat där denna dag. Det såg ut som om allt väntade på att något skulle komma. Det

var helt stilla och allt såg orört ut. Det kändes som att komma till en plats där man aldrig hade

varit förut men ändå kände man igen sig väldigt mycket. Det var riktigt häftigt! Hösten var

också något helt annorlunda. Då har jag inte lika starka minnen men jag vet mycket väl hur

det känns när jag kommer dit på hösten. Det har liksom alltid funnits mer pirrande känslor

under våren och sommaren. På hösten ser det ut som om allt är förfallet och lite tråkigt. Det är

ingen harmoni och nästan inga människor pratar med varandra. De som går förbi verkar vara

ledsna och dystra. Platsen har plötsligt blivit lite O-välkomnande. Den plats som tidigare varit

glad, haft liv och rörelse, precis som man vill ha den, har nu blivit grå och trist.

Människor, kompisar eller familj, har väldigt stor inverkan på mig. Jag tar åt

mig väldigt mycket av vad de säger och tycker. Därför är det också så att gången mellan

Globen och Hovet förändras så fort jag går där med en kompis eller familjemedlem.

Om jag går på plattorna med min bästa kompis och ska göra något går vi igenom

där väldigt långsamt, vi kanske stannar till en stund och pratar eftersom det är en väldigt

trevlig plats. Det brukar alltid vara så att vi går fram och tillbaka en gång om vi ska gå till Mc

Donalds t ex, men det är ingen fara för vi tycker att vi har all tid i världen.

Det är något helt annat om jag går där med min pappa eller min syster. Det blir

som om ett lock som lägger sig runt på något sätt. Den stunden ska liksom alltid snackas

sönder på något sätt. Man glömmer lätt bort att det är just här, på gången med de gråa

plattorna mellan Globen och Hovet som man går.

Jag tycker det är väldigt häftigt att man kan ha så här många känslor om en och samma plats.

När jag tänker efter så här som jag har gjort nu så vet jag att den ger mig en massa intryck

även om jag inte tänker så på platsen just där och då. Jag kan garantera att även för dig som

läser detta kan känslan av att gå på samma platta vara annorlunda nästa gång du går på den.

Pröva så ska du se.

Historiskt perspektiv

Globen området har utvecklats och blivit väldigt utvidgat under 1990-talet. Under detta tiotal

som Globen och själva området utvecklades och blev större så färdigställdes stora delar av

shopping och affärscentra. Globen har också förstärkts med väldigt bra kommunal och

biltrafik. Även om det ligger rätt så mycket söder om stan. Det är väldigt lätt att ta sig in med

bil, inte minst sagt tåg också. Tåget går väldigt fort och är väldigt smidigt. Nu på senare håll

har man också byggt tvärbanan som går igenom söder ort och lite utav väster ort.

När man pratar om själva Globen så fokuserar man sig på själva byggnaden. Själva golfbollen

som jag ser att den ser ut som är byggt i slakthus området i Johanneshov. Bygget av globen

börjades 1986 och höll på i hela tre år till den 19 februari 1989 det var då den stora golfbollen

som kallades globen invigdes. Det är världens största sfäriska byggnad. Och en av Sveriges

national arenor.

Innan man byggde globen vid gullmarsplan och i Johanneshovområdet så måste det ha funnits

något runt omkring. Och det är alldeles rätt Gullmarsplan området hade en plats där redan på

1940- talet. Där byggdes redan ett butikscentrum då fast det är av mycket mindre skala.

Innan 1989-talet då vad låg där Globen ligger nu då? Jo det ska jag ta och berätta för er som

läser denna text. Det är väldigt svårt att få tag i på nätet och i böcker. Men det ligger ett

grönområde precis vid huset där ONOFF ligger. Det grönområdet var mycket större. Det var

storväxt över där Hotellet och globen ligger idag. Det var inte bara en park av ett grönområde

mitt i Johanneshov utan en elvamannaplan av grus befann sig där.

Framtidsperspektiv

De två ända planerna jag har hört om är ombyggnad runt globen, är en ny söderstadio Man

ska bygga stadion på andra ledden och bygga ihop alla arenor. Jag tror inte det påverkar så

mycket som det sägs att det ska göra. Jag hoppas mina plattor kommer få vara kvar till viss

måtta ändå.

Det kommer att locka mer folk till den här platsen när det har byggts om. Det är verkligen

som en 3 in 1 när man bygger ihop alla. Det har just byggts ut lite i köpcentra så det finns inga

nya planer till det om ombyggnad just nu.

De andra förslaget som är offentligt till en del är att bygga en nationalarena i närheten av

globen. Man vet inte var någonstans riktigt, det har kommigt lite förslag och så men inget är

bestämt än. Globen är bara ett förslag om vad den nya nationalarenan kan ligga.

Ett arbete som var roligt att se på internet igen.