Det finns inga lågengagemangsprodukter. Det finns bara tänkare med lågt engagemang, skriver Richard på
Adliterate. Idén att det skulle finnas den typen produkter är marknadsförarnas ultimata ursäkt för att inte göra ett vettigt jobb.
Jag brukar svänga mig med begreppet och exemplifiera med toalettpapper som en hopplös lågengagemangsprodukt. Hur skulle det vara möjligt att ladda ett toalettpappersmärke med identifikationsvärde?
Men Richards inlägg provocerade mig till funderingar. Rent teoretiskt borde det gå att åstadkomma märken med starkt identifikationsvärde oavsett vilken varan eller tjänsten är så länge konsumtionen av dem på något sätt synliggörs. Ett märke som ingen talar om eller ingen ser användas funkar inget vidare som resurs för att vara och bli någon.
Toalettpapper vill vi ju i regel inte visa att vi använder och jag har personligen inte varit involverad i så många diskussioner kring vilket toalettapper jag använder. Det verkar sammantaget knivigt att få en målgrupp uppfatta ett toalettpappersmärke som identifikationsresurs.
Men så slår det mig att det skulle vara möjligt att positionera toalettpappret som en heminredningsdetalj. Jag tänker mig ett snyggt papper möjligt att matcha med andra detaljer i badrum eller toalett. Jag menar inte att detta är en strålande idé. Väljer ni att försöka är det på egen risk. Men rent teoretiskt vore det möjligt och just heminredningsprylar är givna varor att ladda med identifikationsvärde. Med våra hem visar vi absolut vilka vi vill vara och bli.
http://marcuslagerman.com/ 
